M i t t Ö g a F ö r l a g
Startsidan
Böcker & CD
Åttonde
stadgan
En bra dag att dö på
Mitt öga - Återkomsten - ny bok
Gud är en burk Coca-Cola
Dansande
Fågelskrämma
Mitt Öga
En pappas dagbok
Radiosatiren
Aqua Veritas
Beställ
Författare
Pelle
Lindblom
Förlaget
Kontakta
oss
Pressinformation
Bokandlarinformation
|
|
Gud är en burk Coca-Cola
- Läs ett kapitel ur boken
Han satt med ryggen vänd mot dörren i en rullstol
mitt i en dimrök av Commerse utan filter. En medelålders man
var just på väg ut, tog på sig ytterrocken och tog farväl
av Eskil.
– Bertil ska gå nu, artikulerade en yngre kvinna med överdriven
tydlighet.
– Ja, ja, just det, sa Eskil.
Mannen passerade mig med en nick och gick ut.
– Tjänare Eskil, sa jag och gick fram till rullstolen och sträckte
fram handen.
Han stirrade förvånat på mig med blöt blick och
vajande huvudrörelser.
– Hur är det?
– Prima liv.
– Det är jag som är Leonard. Jag bor i kvarteret där Eskil
säljer lotter, sa jag till kvinnan som satt i en av landstingets fåtöljer.
– Jag är Jessika, Eskils dotter.
Eskil fortsatte att vaja med huvudet och försökte fixera min
blick.
– Hörru Bertil, sa han. Såg du den där som gick nyss.
Det är Leonard. Han bor i huset intill Konsum där jag brukar sälja
lotter. Han är något slags djävla ledamot, vet du. Han sitter
i någon styrelse och försöker påta ihop något
skit. Vete fan vad han håller på med. Jag brukar nästan
aldrig lyssna på vad han säger. En underlig typ det där.
Konstig kille.
– Jaså, du säger det.
Dottern bröt in.
– Bertil har gått pappa. Det är Leonard som är här
nu.
– Det är jag. Leonard, försökte jag.
– Va? Nej. Han har gått, sörru. Ja... Den där Leonard...
– Han är lite virrig.
|
|
